Dagen efter-ångest

Asså, ibland snackar man för mycket. I fredags var jag glad och lite vinrusig. Hade spelning - eller sjungning - på en fest och vi satt länge och snackade i logen innan vi skulle gå på scen. Jag tror att jag var lite för ärlig sådär som jag kan ha en tendens att vara. Sådär bara sa vad jag tyckte rätt ut bara för att jag tycker att det är så braaaaa att vara äääärlig. Vojne, vojne. Snackade för mycket om vad jag egentligen tycker om teveprogrammet som mina kära sångkamrater har gjort under våren. Förfesten som Gud glömde. Jag var för elak. Gud - förlåt mig. Åh, vad jobbigt det är nu. Vill inte tänka på det.

/å

Lessssssssss

Kl 14:45
Näe, jag är så less nu. Orkar inte ta mig för med nåt. Får man tänka så när man är på jobbet? Svar: Ja. Men jag vill inte slösa ledighet på dåligt väder-dagar, så jag sitter kvar här och möglar. Käkade nyss en bulle. Fy!

Åt lunch med väninna M och det är så bra. Hon är bra. Läser mycket och går på dansföreställningar och pjäser av Kristina Lugn och sånt. Jag vill också. M berättar om det livet för mig. Bra.

Sur av regn

kl 09:19
Asså, vilket dåligt humör man kan bli på när det regnar. Idag bara pissar det här i Stockholm. Tur att man inte har semester. Tog bilen till jobbet. Har lite dåligt samvete för det.

Igår kväll var B ute hos mig och vi hann med vår långa powerwalk innan regnet kom och vi satte oss för att frossa i vår Low carb-middag. Aldrig avbryts jakten på de små kalorierna. Eller stora kanske man skulle säga. De är ju i alla fall så stora att de tidvis styr våra liv. Ibland kan jag känna att jag hatar att jag alltid är så himla sugen på att bara äta nåt. Vadsomhelst. Sådär bara känna den söta smaken i munnen. Jag är trött på mörk choklaaaaad! Det smakar inte gott. Jag vill kunna sitta i soffan och bara vräka in blandat smågodis i käften utan att ens titta på vilken bit jag stoppar in. Bara proppa, liksom. Det är en härlig känsla. Njutning. Men jag späker mig och står ut med mörk choklad för det mesta.

Här på jobbet är det lugnt. Ingen verkar ha nåt att göra här på min avdelning utom jag. Vi lanserar snart en ny hemsida och jag fixar och donar med struktur och texter. Ett evighetsgöra, faktiskt. Blir nog aldrig klart. Men vi lanserar ändå.

Barnen verkar ha det bra hos pappa i alla fall. Glad är jag för det. Jag pratar med dem varje kväll och de låter glada. E har ibland svårt att sova, men det verkar gå bra hos morfar. Hon får sova med hans fru.

J var ute med sitt jobb igår och kom inte hem förrän sent. Han har sovit oroligt och väckt mig ett par gånger. Imorse såg jag att det var rester av Treo i tandborstmuggen. Stackarn, jag skulle inte vilja byta. Det är inte värt det.

Ska sjunga ikväll. Härligt. Ska damma av schlagermedleyt på en stor fest och det blir mycket glitter och glamour. Jag ska ge allt.

å

Ähum...hrm hrm

kl 17:46
Jaha, då var man bloggare på riktigt. Känns härligt, jag har tänkt på det länge. Fast ärligt talat så har jag fuskat lite förut, när vi var ute och reste i vintras. Den bloggen kan du läsa här: http://www.resdagboken.se/Default.aspx?documentId=3&userId=137226&section=undefined

Lite pirrigt är det. Vad ska man skriva och vem i all världen är intresserad av att läsa. Men - det finns nog fler än jag som är bloggnördar, eller...:)

Jag är i alla fall en mamma i mina bästa år. Har två illbattingar på 8 och 6 år som den här veckan är på besök hos sin morfar i Järbo. Där fiskar de och har lördag hela veckan. Jag har också lördag hela veckan. Eller söndag. Lugnt är det i alla fall. Och skönt. Jag har en man också. Han är på jobbet och senare ikväll ska han gå ut och svira med sina polare på jobbet. Skönt. Min kompis kommer hit och vi ska motionera. Vi har båda fettopanik och ska röra på fläsket för att senare äta en superminifettsnål middag med bara proteiner och sallad. Hon är på väg nu.

Fortsättning följer...